Jag föll ner för en ravin idag. Som tur var tog jag ingen större skada av fallet, och jag kunde ta mig ur ravinens grepp utan några större svårigheter. Men tyvärr så gick solskyddet förlorat.
Jag saknade snabbt dess lindrande skugga och utan skyddet det skänkte så kändes solens strålar allt annat än barmhärtiga. Huden brändes allt värre och det kändes som jag kokade. Snart började huden bitvis falla av mig. Jag hade än en gång tur och fann denna gamla ruin jag sökt skydd i.
Stanken av död hemsöker ännu denna plats. Jag tror denna ruin varit hem åt någon själ som skänkt mig otäcka syner när jag renat den. Jag trivs inte här.
Jag har nu bestämt mig för att enbart färdas under nattens skyddande mörker. Jag får hoppas jag kan finna skydd varje gryning innan solen hinner upp. Annars kommer jag inte få behålla den huden jag än har kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar