I en dystopisk framtid följer vi Skärseldens dagbok, när vekligheten sakta glider ur hans grepp.


(Tänk på att detta är en blogg så du bör börja med äldsta inlägget)


Dag 11

Jag vaknade gråtandes inatt, jag minns inte varför. Det kändes som om jag borde vetat varför mitt hjärta slog så hastigt i min bröstkorg, men känslan som gjort hela min kropp så uppspelt fanns inte där att finna. En rädsla kom över mig, och jag kunde inte förklara varför. Jag var rädd utan att veta varför. Är det så här människor är? Jag är rädd för att jag är på väg mot något bortom min förståelse.