Jag funderar fortfarande över vart jag kan fått tag i pennan jag använder. Det är en fin bläckpenna som verkar helt oskadd från kaoset som övriga världen utsatts för. Mörkblåa streck som bildar ord, utan att bry sig om vad för ord den bildar. Ett vapen i sin tid. Nu en relik. Den finaste relik jag någonsin sett. Reliker brukar inte vara i så fint skick som den här pennan. Jag vet att något med den är fel. Jag vet det. Men vad skulle kunna vara fel med en ynka penna? Är jag paranoid? Kan jag helt enkelt lagt mig att sova på den, var det så jag fann den? Nej, det är omöjligt. Pennan borde vara mer sliten om den legat ute på ett sådant vis. Den måste haft en ägare. Så måste det vara. Den är stulen. Jag har stulit den. Från vem? Vem har jag rånat denna pennan ifrån? Varför kan jag i så fall inte minnas det? Jag borde nog sluta fundera kring det. Jag behövde en penna, nu har jag en penna. Det är allt jag behöver veta?
Jag undrar om detta verkligen är dag 22. Det känns som mer tid förflutit, men jag kan inte minnas varför det känns som det. Ännu en inbillning?
Idag kom jag upp på en stor avsats, jag kan se ut över hela världen känns det som. Luften är tung här uppe. Ruinstaden jag var i tidigare syns i fjärran. Avlägsen och dyster. Färglös och död.
Hela avsatsen känns konstruerad. Den är för slät för att naturen skapat den så här. Naturen motarbetar alltid ytor likt denna, medan människan jämnt vill få till dem. Jag har bestämt mig för att utforska ytan noggrant, kanske finner jag något av intresse. Jag tvivlar. Vad skälet än är till denna avsats, så har det säkerligen dött ut för längesedan... tillsammans med resten av världen.
Just nu ska jag försöka få lite sömn. Det tar på krafterna att ta sig upp för berg likt detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar