Jag har tillbringat hela dagen åt att leta efter fler tecken på liv i denna förfallna stad. Vandrat längst de askfyllda gatorna, och inte ens lyckats finna ett enda fotspår. Likväl känner jag mig fortfarande ständigt iakttagen.
Jag börjar förstå att jag inbillar mig det hela, och undran kring om jag verkligen såg liket på riktigt verkade mer viktig. Så jag vände om, gick till platsen där jag hade funnit liket.
Väl där, så var liket inte kvar. Jag kikade även i containern på nytt, och fann den tom.
Inbillade jag mig allt, eller har någon tagit bort bevisen på sin existens, och i så fall, varför?
Jag satte mig ner på platsen där liket legat, strök med händerna över askan den legat på. Var denna askan något annorlunda från den övriga? Fanns här några spår av det liket som hade befläckat den? Jag la mig ner, kände den dystra gråheten mot min kind.
Medan jag låg där och kände ett visst nederlag rulla över mig så kände jag mig plötsligt väldigt hungrig. Magen verkade skrika åt mig efter föda.
Jag kanske bör berätta att jag inte har något konkret behov av föda och dryck, jag överlever ändå, även om jag kan känna hunger och törst, så är det något som jag inte har behov av att falla offer för. Så att min mage reagerar på detta vis, är för mig främmande.
Mina händer började famla över den asktäckta marken och samla upp så mycket av stoftet som möjligt. Jag såg dem göra detta, men jag visste inte varför, eller hur de kunde göra det utan min kontroll. När askan sedan fördes mot min mun och den öppnades för att glupskt försöka släcka hungern greps jag av panik. Jag försökte hindra mig själv från att äta av askan och sotet, samt det andra som fanns i det. Men jag hade ingen makt över vad min kropp gjorde. Vad det än var som skedde så försökte tydligen min kropp av något skäl släcka en hunger som inte var min, och det utan min tillåtelse.
Till slut tystnade magen och min kropp föll ihop och började besvara mitt kommando på nytt. Jag låg still på marken och hostade ett bra tag. Sedan kröp jag ihop, skakade och undrade vad som nyss hände. Rädd för att det skulle ske igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar